just nu fascineras jag, liksom alla andra, av styrkan i gatans protest i Seattle, Prag, Nice och kanske också Göteborg.
Den är viktig av flera skäl. För högern är den viktig för de tror sig kunna reducera den folkliga protesten mot en allt mer nyliberal värld, till ett gäng gatuhuliganer. För vänstern är den ännu viktigare för allt fler ser återigen två vägar att arbeta. En är den vanliga: genom facket, partiet (om man har något) och valsedeln. Men vänstern ser nu också en annan väg. Jag ser människor som aldrig tidigare har stått för sin åsikt offentligt som nu aktiverar sig, i studiecirklar, i lokala möten, i demonstrationer och i fikarummet på arbetsplatsen.
Det är för just dessa uppvaknande vänstermänniskor som jag tycker att SAC:s skrift ”För ett annat Europa för en annan värld” är skriven. Den handlar om att det finns en aktivism långt utanför Sveriges gränser och att den faktiskt, trots sin brokighet, är förvånansvärt enig om den nyliberala globaliseringens avigsidor. I inledningen sammanfattas denna slutsats i tre väl valda ord: ”motståndet är detsamma”.
Det finns något unikt i dagens situation: inte bara i den gemensamma synen, utan också i den samtida mobiliseringen. I drygt 20 inlägg beskrivs aktivism bland jordlösa bönder i Bangladesh, genom Fair Trade, bland kaffeodlare i Mexiko och i nätverk runt om i världen. Mycket är tillfälligt, ofokuserat, oorganiserat, men allt starkare. Jag känner mig mobiliserad efter läsningen, och då har den uppfyllt ett viktigt syfte.
Det är precis som redaktörerna skriver en spretig skrift, men det är hela syftet. En global rörelse som är spretig kan inte annat än beskrivas spretigt. Men det finns ändå en sammanhållen linje. Den handlar om hur institutioner och politik impregneras med en nyliberal dagordning som allt fler nu protesterar emot.
När EG blev EU skrevs tydliga nyliberala principer in i Maastrichtfördraget. Europeiska Centralbanken har inflationsbekämpningsmålet som överordnat alla andra mål. Schengensamarbetets konsekvenser med allt hårdare gränser utåt blir mycket tydliga i södra Spanien, i Dover där 58 kineser hittades döda i en lastbil och på Arlanda.
Jag känner mig lite kluven när jag läser ”För ett annat Europa för en annan värld”. Först tänker jag att mitt engagemang är en del av lösningen, men sedan får den mig att inse att jag samtidigt idag är mer problem än lösning. En mexikansk kaffeboende beskriver det träffsäkert: ”Hjälp inte fattiga producenter. Hjälp istället de rika att bli medvetna om dagens situation”. Protesterna medvetandegör.
Men det gäller att vårda protesterna rätt. Vad jag allt mer oroas över är den påtagliga protestromantik som också odlas. Är protesterna ett mål eller ett medel? I inledningen av SAC-skriften skrivs det: ”Om mobiliseringar av det här slaget ska ge positiva resultat i fortsättningen krävs en fortsatt och fördjupad debatt om strategi och taktik och en hel del fantasi och flexibilitet från vår sida.” Det är en klok utgångspunkt, men i ganska liten utsträckning ser jag i skriften eller i protesterna just det. Vad är nästa steg, efter protesterna?
Vad det handlar om är att någon gång komma i en situation där vi inte bara står och skriker på var sin sida om kravallstaketet. Det gäller att använda gatans protest som det starka påtryckningsmedel det är för att skapa debatt och långsiktigt, med tyngden i protesten och argumenten, förändra institutionerna och de som styr (som dessutom ofta är folkvalda). De är påverkbara! Det innebär inte att protesten ska ”kramas ihjäl” av etablissemanget – protesten måste alltid understödja, men det är inte detsamma som att inte vilja komma innanför kravallstaketet.
Om 10 – 20 år kan vi komma att sitta och tala om ”millennierevolten” som något som verkligen spelade roll – som gjorde ”en annan värld möjlig”. Men om vi ska kunna göra det bygger det på två saker – den ena är den fortsatta enträgna mobiliseringen, men den andra är att komma bort från det som bara är protestromantik – och försöka göra något av den gatans protest vi med rätta fascineras av och som skapar både styrka och faktiskt – förhandlingsutrymme.